|
PART III. PROJECT 666
|
The666.com, The666.net, The666.org to make a Paradise on Earth with The 666 and Project 666!
|
|
ALL ABOUT THE HOLY TRUE ON A REAL POSSIBILITY TO MAKE A PARADISE ON EARTH WITH THE 666 AND PROJECT 666.
|
666
Den 666 under hans tid som student 1977 vid Stockholms Universitet .
14. Del XV: EN LÄXA TILL ”SS-PROFESSOR” REGINA AF GEIJERSTAN OCH TILL RESTEN AV ”DE FYRAS GÄNG VID
STOCKHOLMS UNIVERSITET”.
("Hur är det Möjligt?..."
- Michel Smiely "666" -)
Kan man bli rätt anklagad för fusk för att svara på en fråga i en tentamen
Exakt enligt kursens litteratur?
Den 666 som enligt Guds bestämmelse är tvungen att uppleva och tåla
alla slags trakasserier som nödvändiga Guds prover innan han erövrar världen med sitt Projekt 666, har upplevd allt detta och mycket mer vid Stockholms Universitet.
Läsarnas kan nu bedöma själva Den 666 bittra erfarenhet, angående ett misslyckad försök
att smutskasta Den 666 akademiskt integritet 1980, i Spanska institutionen vid Stockholms Universitet.
Den 666 rättsvisskipandet svaret blev an skriva boken "Hur är det Möjligt" som också är en beskrivning av ett svenskt akademiskt "Watergate" m. m.
Två saker bör ni ha lärt er ”SS-professor” Regina af Geijerstam –liksom resten av ert
gangsterliknande gäng – (lärare Lars Hedin, studierektor, docent Ingemar Böström och
prefekten, professor, Gustav Holmer i spanska vid Stockholms Universitet romanska institution),
efter att ha läst den här ”anspråkslösa” boken:
1. Att, att vara ”svensk” och ”tänka svensk” (som ni mycket väl gjorde när ni och era medlöpare
riktade era orättvisa, löjliga och grundlösa fuskanklagelser mot mig) inte alltid är ”bäst”…
2. Att nästa gång ni läser ett språk och med exorcismens eller era förbindelser hjälp (eftersom
era akademiska kunskaper bara finns på papperet) lyckas bli utnämnd till ”professor”, bör ni
åtminstone försöka att förstå den mentalitet, natur och kultur som omfattas av de människor
(eller det folk) vilka talar språket i fråga.
Den första läxan är så självkar (åtminstone för de vanliga läsarnas förstånd) att de inte
behöver ytterligare argumentering.
Beträffande den andra läxan, måste man komplettera den med det viktiga påpekandet att i ert
beklagliga fall har ni läst spanska utan att förstå de spansktalande människornas mentalitet,
natur och kultur, där begreppen heder, moral, integritet och samvete –för att nämna bara några
exempel- inte har de obefintliga eller värdelösa innebörder som de har i den svenska kulturen
och mentaliteten.
För svenskarna (eller åtminstone för de flesta av dom) är begreppen utan innebörd men för de
spansktalande, de viktigaste och heliga ting. Och om ni svenskar –ni och ert gangsterliknande
gäng är ett typiskt exempel-, struntar i heder, moral, integritet och samvete, om ni skrattar
åt sådana saker (eller åt deras innebörd) betyder det inte att ni har rätt och att dessa ”ord”
saknar innebörd. Ni svenskar äger inte världen, inte heller har ni svenskar sista ordet när det
gäller mänsklighetens kultur, utveckling och mentalitet.
Att föreställa sig eller att tänka att de nämnda ”orden” saknar betydelse och att strunta i
deras innebörd (som ni och ert gangsterliknande gäng har gjort), är bara ett påtagligt bevis
för att, att ”vara svensk” och ”tänka svensk” inte är och aldrig kommer vara ”bäst”…
Dessutom tror ni också att ni och ert gangsterliknande gäng är oantastbara. Detta p.g.a. att ni
vet att ni har nästan obegränsad makt inom Romanska institutionen vid Stockholms Universitet
och tillhör (liksom prefekten och ”SS-byråkraten” ”professor” Gustaf Holmer), de inflytelserika
och mäktiga familjerna i det nuvarande svenska samhället. (”Lärare” Lars Hedin och f.d.
studierektor ”docent” Ingemar Boström är bara två nollor i det svenska samhället och era
medlöpare och jasägare på Romanska institutionen vid Stockholms Universitet.
Ni vet att ni har makt och förbindelser (d.v.s. tillräckliga ”French Connection”…) inom det
svenska samhället och akademivärlden ”SS-professor” Regina af Geijerstam. Och p.g.a. detta tror
ni att ni kan göra vad ni vill och trakassera vem ni vill på Romanska institutionen vid
Stockholms Universitet.
Dessutom, om man bara är en ”svartskalle” i det svenska samhället, är det ännu naturligare för
er att tro att ni kan gå hur långt som helst i era trakasserier. Men så är inte fallet.
Verkligheten är en annan.
Det finns alltid människor som har ideal och tro på rättvisa, på heder, moral, integritet och
samvete, människor som kämpar för att bygga en bättre värld, människor som helt enkelt inte är
rädda för någonting och som alltid är beredda att satsa allt (även livet) för sina ideal och
tro. Jag är en av dessa människor och att nonchalera detta faktum (även efter att jag varnat
er och rått er att ”avstå från att leka med elden”…), är ert –och resten av ert gangsterliknande
gängsödesdigra misstag ”SS-professor” Regina af Geijerstam.
Att det är så har vi i den här boken det bästa beviset för eftersom ni här får vad ni förtjänar,
att man beskriver och fördömer era beklagliga trakasserier vilka också är en skam för den
svenska akademiska världen.
Och ni och ert gäng kan gnägga och sparka så mycket ni vill, (ni kan också polisanmäla mig för
”förtal”, ”ärekränkning” etc., gå till domstolen etc.), men jag kommer aldrig att ändra vad jag
säger i den här boken, inte heller att ångra det, tvärtom är jag beredd om det så behövs skriva
del två.
Litteraturen har alltid varit ett formidabelt och oslagbart vapen mot orättvisor, maktmissbruk,
korruption, trakasserier och mot allt det som ni och ert gangsterliknande gäng representerar.
Mitt författarskap är mitt bästa vapen mot era orättvisor och trakasserier. Och att det i mina
händer är ett oslagbart vapen kan jag mycket väl bevisa.
Med följande dikter hamnade jag på en dödslista i mitt land Dominikanska republiken, där jag
också kämpade med vapen i hand mot den amerikanska militärinterventionen i Santo Domingo 1965.
(Dikterna citerar jag ur min diktsamling; ”Poems of Love, Dreams and Struggles”, Vantage Press,
New York 1981). Och eftersom er spanska är så förskräcklig citerar jag här mina dikter på
engelska, detta för att hjälpa er att förstå deras innebörd… (tyvärr är mina dikter inte ännu
översatta till tyska, franska, katalanska och portugisiska som ni säkerligen ”lärde” er för att
kunna doktorera i spanska här i Sverige… inte heller är mina dikter översatta till svenska
språket, men engelska språket duger väl säkert för er).
(Gå till boken:
"Poems of Love,
Dreams and Struggles" !) >>>
Och i allt detta –med dikter som är bland de mest radikala som hittills har skrivits inom den
materialistiska poesin -, har vi tillräckliga bevis om vilket slags vapen mitt författarskap
är, och att jag är van att satsa livet för min tro och mina ideal (ideal som har kostat mig
mina bästa vänner som förlorade livet i denna kamp och 16 år i exil).
Då ska inte ni och ert gangsterliknande gäng ”SS-professor” Regina af Geijerstam tvinga mig att
acceptera och tåla era trakasserier. Inte heller vill jag låta era och era medlöpare inom
Romanska institutionen vid Stockholms Universitet trampa på min integritet som man och som
akademiker.
Och den här uppvisningen av mitt författarskap var avsedd inte bara för att visa er att jag
inte skriver smörja utan för att definitiv krossa era elaka hånflin angående mina höga
målsättningar i livet. Målsättningar som ni och era kollegor i ”De fyras gäng vid Stockholms
Universitet” inte kan ha och inte har möjlighet att ha. Detta därför att ni –och era medlöpare-
saknar de nödvändiga talangerna och kunskaperna för att ens drömma om att ha dessa
målsättningar, detta även om ni - och resten av ert gangsterliknande gäng – är ”svenskar”
och ”tänker svensk”… (Säkerligen den enda rimliga förklaringen till varför ni är ur stånd
att förstå dessa ”löjligheter” som karaktäriserar en skapelseprocess och som också utformar
en författares verksamhet).
Men vi skall se om ni längre har råd att fortsätta att förödmjuka och skratta åt mina
målsättningar. Vi skall se vem som är löjlig. Jag, den ”skit”, den ”svartskalle” som har
dessa målsättningar, eller ni, den ”berömda svenska universitetsprofessorn” (etc.) som inte
kan ha dem (p.g.a. saknade talangfulla och nödvändiga resurser) och inte heller har den
rimliga akademiska integritet och kunskap som man behöver för att åtminstone förstå eller
respektera sådana målsättningar.
Jag ska försöka att bli en av de bästa författarna genom tiderna. Och mitt mål är bland annat
att vinna ett Nobelpris i Litteratur. Och, den bok, med vilken jag hoppas jag ska vinna Nobel
priset i Litteratur har Agnetha Fältskog som en av de viktigaste inspirationskällorna. Att
berömda och vackra kvinnor blir inspirationskällor till författare och poeter är ingen nyhet.
Men i Agnethas fall är detta en nyhet som ger hennes liv en ny dimension.
Boken handlar om en förändring som sker i Förenta Staterna och som leder till mänsklighetens
lycka. Bokens huvudperson är en kvinna vars namn är ”Joselyn Riley” och som är en exakt kopia
av Agnetha Fältskog. En Agnetha överförd till en för Förenta Staterna särskild miljö, och som
har en del egenskaper, som överstiger den verkliga Agnetha Fältskog. Hon är till exempel dotter
till en av världens rikaste man, en ”High Society” flicka, vars mest älskade sport är att
flyga jet och enmotoriga flygplan (!)… och som genom sin universitetsutbildning får politiskt
samvete och slutligen försvarar de fattiga gentemot de rika, och inte minst; En kvinna som
finner den verkliga kärleken och med detta den perfekta lyckan.
Jag säger här att Agnetha Fältskog ska gå till historien, som en kvinna som har varit en
författares inspirationskälla till en bok (en roman) som ska bli en av de bästa (mest lyckliga,
politiska och romantiska) i litteratur historien.
Allt detta låter otroligt men det är sant. Och allt detta har varit möjligt genom kärlek. Jag
blev förälskad i Agnetha Fältskog när jag hörde henne sjunga bland annat ”Tänk va skönt”, ”Som
ett eko”, ”Om tårar vore guld”, ”Sov gott min lilla vän”, (hennes gamla låtar långt innan ABBA:s
tillkomst) och när jag såg en bild av Agnetha, blev kärleken till henne ett faktum i mitt liv
och jag förstod, som författare, att hon var den inspirationskälla som jag behövde för att med
framgång utforma min romans hjältinna och huvudperson; ”Joselyn Riley”.
Det var helt enkelt otroligt. Plötsligt fick jag en känsla av att Agnetha Fältskog är en kvinna
som jag har känt hela mitt liv. Jag blev förtrollad av hennes sätt att vara, av hennes enkelhet
och uppriktighet och, när hon började bli känd internationellt och jag genom pressen fick mera
data om hennes liv, blev jag mycket imponerat av Agnetha Fältskogs känslighet och sätt att skapa.
Jag har läst i en bok om ABBA att när Agnetha var tonåring (18 år) var hon mycket förälskad i
en kille som bröt med henne. Detta var till idag möjligen hennes stora kärlek, och i e sådan
situation där Agnetha var så olycklig, gick hon hem och satte sig vid ett piano, grät och
komponerade på samma gång en melodi: (”Jag var så kär” –1968-). Denna händelse i hennes liv
hjälpte mig att förstå Agnethas själ, personlighet och skapande förmåga och gav mig också
känslan att jag alltid har känt henne eftersom samma sak har hänt mig, i mitt författarskap,
och jag har samma romantiska och känsliga karaktär som hon.
Eftersom det på den tiden var omöjligt för mig att ens förklara Agnetha Fältskog min kärlek,
gjorde jag det enda som en man som verkligen älskar kan göra: Accepterade den bittra
verkligheten, att en sådan kärlek för mig var omöjlig att förverkliga och önskade henne djupt
i mitt hjärta framgång och lycka. Och när hon lärde känna Björn Ulvaeus och gifte sig med honom,
när ABBA:s tillkomst och henne lycka var ett faktum, kände jag också mig som en av de mest
lyckliga man, därför att min kärlek till henne alltid har varit en sann kärlek, hennes lycka
var och är för mig min lycka.
Under alla dessa år av Agnethas framgång och lycka hann jag skriva hundratals sidor av min bok.
Jag förverkligade min kärlek till henne i min bok, i min huvudperson ”Joselyn Riley” som är en
Agnetha Fältskog, överförd till den litterära världen (tack vare Agnetha blev även ABBA musiken
en inspirationskälla för mig).
Men, när hennes äktenskap med Björn sprack och hennes olycka var ett faktum, upplevde jag den
värsta motgången i mitt liv; jag grät som ett barn när jag förstod att hon var olycklig, denna
händelse paralyserade även mitt författarskap, mitt arbete med min älsklingsbok och ”master
piece”.
Arbetet på denna bok har för närvarande avbrutit även om boken i stort redan är färdig. Jag har
avbrutit arbetet tills jag hittar nya värderingar för att fullkomligt reda ut den lycka som
”Joselyn Riley” (d.v.s. Agnetha Fältskog) får i min roman, där den verkliga kärleken aldrig dör.
Bokens manuskript ligger för närvarande i en bankfack och jag vet att jag ska övervinna den
motgång som Agnetha Fältskogs olycka innebär för mig som författare. Eftersom jag genom henne
fått inspirations och lycka.
|
THE 666!.
ONE GOOD NAME DESERVES ANOTHER;
FREEDOM, EQUALITY, JUSTICE,
PROGRESS, LOVE AND HAPPINESS!.
THAT IS WHAT
YOU DESERVE
AND THAT IS WHAT
YOU GET FROM:
THE 666
WITH HIS
PROJECT 666!...
|
PART III. PROJECT 666
|
THE 666 ARE A CHALLENGE IN THE FIELD OF PARASYPCHOLOGY AND THE HIDDEN MYSTERIES OF THE UNKNOWN WORLD.
|
666
Den 666 nutid och som politisk ledare av Projekt 666
Den 666 ledder nu kampen från Sverige i hela världen för att lösa mänsklighetens alla ekonomiska, sociala och politiska problemmär och för skapande att ett Paradis på Jorden med sitt Projekt 666.
(Fortsättning) Del XV: EN LÄXA TILL ”SS-PROFESSOR” REGINA AF GEIJERSTAN OCH TILL RESTEN AV ”DE FYRAS GÄNG VID
STOCKHOLMS UNIVERSITET”.
("Hur är det Möjligt?..."
- Michel Smiely "666" -)
I en sådan situation önskade jag att vara Gud. Inte för att kräva för mig odödlighet och alla
slags framgångar, lycka och tur i livet, utan för att välsigna alla människor (inklusive mig
själv) två gånger: Först för att ha någon att älska (vilket jag redan har), och sedan för att
någon ska älska dem tillbaka… Detta därför att för mig är kärleken och med detta lyckan det
viktigaste i en människa liv och, därför att ingen kan någonsin inse hur mycket jag älskar
henne (inte ens hon själv…).
Det är många som påstår att Agnetha Fältskog är bara kropp och röst och ingenting har i huvudet
och som ska bli glömd så fort som ABBA försvinner..
Jag säger här att Agnetha Fältskog är en enastående kvinna och tack vare detta, har Agnetha
Fältskog, utan att veta det, inspirerat en författare att skriva en roman som ska bli en av de
bästa i litteraturhistorien. En sådan sak kan inte en dum och obegåvad kvinna lyckas göra.
Och det är detta som ska göra Agnetha Fältskog odödlig genom att ge henne en hederlig plats i
den litterära världen. Och, för de som tror att alla dessa påståenden är struntprat, påminner
jag alla att man inte kan tala om detta utan att verkligen ha detta som mål och detta arbete på
gång (och i stor sett slutfört). Man kan inte tala om sådana saker utan att ha möjligheter
att förverkliga dem. För att göra och säga allt detta krävs stort mod och medvetenhet, och jag
finner mitt mod och min medvetenhet i den verklighet som utformar mitt liv; Mitt författarskap,
Agnetha Fältskog olycka och min kärlek till henne. Det är min plikt, som man, att visa henne
den väg som leder till hennes lycka.
Jag väntar mig igenting i gängad av Agnetha Fältskog. Jag säger bara att livet självt eller
öde (i fall det skulle finna något öde) ska avgöra dessa saker.
Jag kan också säga att kampen har vara börjat. Och att jag ska publicera boken några år efter
ABBA:s upplösning, när Agnetha Fältskog står ensam och har blivit vardagsmat för revanschfulla,
avundsjuka och otåliga kritiker som hoppfullt väntar på ABBA:s upplösning.
I en sådan situation, där Agnetha Fältskog med stor säkerhet ska bli ensam och övergiven av
alla sina nuvarande ”vänner”, i en situation av svårt nederlag och försvarslöshet, ska jag
träda fram med min bok och med den, med min kärlek till Agnetha, och jag ska lyfta henne,
liksom en fågel Fenix ur askan, till en av de mest otroliga, perfekta och slutgiltiga
framgångarna genom att låta henne leva vidare i en bok, (min bok, hennes bok i vilken hon
själv är inspirationskällan och den älskande kvinna). Denna bok som ska bli en av de bästa i
litteraturhistorien.
När publiken och kritiken upptäcker detta, då ska Agnetha Fältskog bli odödlig och ska
(liksom min kärlek till henne) få sin rätta plats i Historien. I en sådan situation är det
som jag ska träda fram med min bok och med detta ge Agnetha Fältskog en sak som man inte kan
köpa för pengar eller med berömmelse: En sak som man kan få enbart genom kärlek, genom en
riktig kärlek och som hon förtjänar enbart genom att vara som hon är: En bra, rättfärdig och
begåvad kvinna som idag är orättvist olycklig.
Och även om jag har 99.9% av oddsen mot mig: Ändå känner jag mig lycklig, eftersom hon
åtminstone vet att jag finns, att en man hyser en sådan kärlek till henne. Jag älskade henne
lika mycket när hon var lyckligt gift och en olycka i hennes liv verkade helt enkelt omöjlig.
Nu i denna motgångarnas tid blir min kärlek inte mindre eller större utan förblir helt enkelt
detsamma.
Från henne kräver jag ingenting. Man kan inte kräva kärlek genom medlidande. Jag är ändå lycklig
genom att veta att hon finns och att jag, tack vara hennes existens, kan uppleva en sådan
kärlek. Och eftersom jag i mina tankar alltid är hos henne med min kärlek, kan jag inte vara
mera olycklig än jag har varit när jag såg hennes olycka och ingen möjlighet hade att hjälpa
henne att rädda sitt äktenskap.
Hur kan jag då vara olycklig när jag nu vet att Agnetha Fältskog vet att jag finns och hyser en
sådan kärlek till henne?… Jag ber inte till gudarna om hennes kärlek, ty, om det skulle finnas
gudar, skulle de vara avundsjuka på min kärlek till henne. Det är så eftersom jag medvetet
avstår från religionens lovordade paradis enbart därför att jag så mycket älskar en
ofullständig människa av kött och blod som Agnetha Fältskog.
I en sådan situation i mitt liv, är fullkomligheten (att Agnetha Fältskog skulle besvara min
kärlek för att mitt liv skulle bli perfekt) inte det viktigaste.
Den viktigaste är, oberoende av allt, att jag hyser en sådan kärlek för henne i nöd och lust,
att jag känner mig odödlig. Jag är en man. En kämpe. Detta betyder att jag alltid är redo att
lida. Att jag inte är rädd för motgångar. I min fantasivärld besvarar Agnetha Fältskog min
kärlek, hjälper mig att uppnå målet, förstår mig, uppmuntrar mig, läser och kritiserar mitt
författarskap, uppskattar min kärlek som sin bästa skatt. Hur kan jag då vara olycklig enbart
därför att hon i den bittra verklighet inte besvärar min kärlek?…
För att förstå att jag har rätt att inte vara olycklig på grund av verkligheten bittra värld
(som utplånar fantasi och inte tillåter en att skapa), måste man älska lika mycket som jag gör.
Detta kan verka löjligt för dem som inte kan älska på en sådan nivå. Men det är fullständigt
normalt för den som verkligen kan älska. Men om det omöjliga skulle hända att Agnetha Fältskog
skulle besvara min kärlek, då skulle jag verkligen ha 99.9% möjligheter att vara en av de bästa
författarna genom tiderna (eftersom Agnetha kan hjälpa mig oerhört mycket med sin kärlek) och,
till 100% skulle jag vara en av de få lyckliga männen i mänsklighetens historia. Så enkel är
saken.
Och angående mina målsättningar att försöka vinna ett Nobelpris i Litteratur, vill jag påpeka
att ett sådant mål kommer inte från luften. Jag har detta mål sedan jag var barn och för första
gången hörde om Nobelprisets existens. Det är som om jag skulle vara född till att bli
författare och fullborda ett sådant ovanligt mål. Detta känner jag att jag har i min själ och
personlighet.
För att förverkliga mitt mål att bli en av de bästa författarna genom tiderna och även vinna ett
Nobelpris i Litteratur, behöver jag enbart de egenskaper som varje bra författare och poet
behöver för att lyckas med sina verk: Intelligens, arbetsvilja, disciplin, karaktär, kunskap,
inspiration och samvete, egenskaper som jag redan har.
Jag är säker på mig själv, jag tror på mig själv. Och när jag kommer med min bok (Agnethas bok),
ska det inte bli lätt för Svenska Akademin att utdöma eller nonchalera min bok kvalitet. Den
ska absolut uppfylla Nobelprisets krav på alla sätt.
Den enda verkliga motgång jag har i den här boken är Agnetha Fältskog olycka. På något sätt
måste jag med mitt författarskap bygga en värld som övervinner denna svårighet och motgångar
som hennes olycka nu innebär för mig (en sak som jag aldrig trodde skulle hända i hennes liv).
Det ska kräva mycket av mig att i mitt författarskap lösa detta problem. Men jag vet att jag
till slut ska lösa det.
Ett sätt kan vara att eftersom jag älskar Agnetha Fältskog så mycket och vet att jag kan göra
henne lycklig: Visa henne min kärlek och försöka vinna hennes kärlek, (vilket jag nu gör även
om jag är medveten att jag har en 99.9% odds mot mig på grund av livets orättvisor: jag är
faktiskt nu enbart en ”herr ingenting”. Mina mål är idag bar drömmar och min framgång, när det
gäller mitt försök att vinna Agnethas kärlek och göra henne lycklig, beror idag i verkligheten
på hennes intuitionsförmåga, - och i hennes nuvarande situation är det mycket möjligt att hon
inte förstår mig på rätt sätt och inte tar mig på allvar -).
Ändå är jag säker på att med eller utan hennes kärlek ska jag uppnå mitt mål, angående
Nobelpriset, eftersom min kärlek till henne är en verklighet, min kärlek till henne är odödlig
och ska ge mig tillräckligt med energi för att uppnå mitt mål. Mitt verkliga problem är enbart
Agnethas lycka, de andra problemen (att skapa ett författarskap med tillräcklig kvalitet,
etc.), kan ja klara själv.
Dessutom, måste jag också säga att, i den otroliga problematiska situation jag nu befinner mig
i mitt författarskap, känner jag mig glad att veta (tur i oturen) att Agnetha Fältskog
fortfarande är en ung och vacker kvinna med tillräckliga resurser (bland annat mod, samvete
och karaktär) för att börja ett nytt liv och kämpa för att finna sin lycka. Detta är mycket
viktigt.
Jag är övertygad om att Agnetha Fältskog inte ska sluta som en Maria Callas eftersom Agnetha
ännu har tillräckliga resurser för att börja ett nytt liv och finna sin lycka. Det viktigaste
för henne nu är att inte förlora sin tid och energi i äventyr utan framtid, utan att i stället
satsa rätt och medvetet för att finna en riktig kärlek och med detta en lycka för hela livet.
Dessutom har hon inga ekonomiska problem vilket ger henne möjligheter att oberoende av arbete
och kompromisser ha frihet för att på heltid kämpa för sin lycka. Alla dessa saker gör mig glad.
Och naturligtvis gör det mig glad att veta att jag har tillräckligt med mod för att förklara
henne min kärlek och kämpa för henne.
Allt detta som utformar mitt författarliv kan verka otroligt och löjligt. Många kan också
skratta åt sådana saker. Men för en man som jag, är det viktigaste att aldrig sluta att drömma
eftersom drömmar kan slå in, och om man har förmåga att uppleva och kämpa för lycka och
framgång i livet, så kommer lycka och framgång. Och, jag tror verkligen på mig själv,
- vem skulle annars göra det? -, och jag kan kämpa.
Dessutom, har jag redan skaffat mig den universitetsutbildning som jag behöver för att bättre
förverkliga mina drömmar. Jag har en svår uppgift att fullfölja. Men jag har också med detta
en stor framtid framför mig, en framtid som jag ska förverkliga genom arbete och kamp. Och,
även om det är sant att jag har varit mycket olycklig i mitt liv och aldrig kunnat gifta mig
med de kvinnor jag i tur och ordning älskat, har jag aldrig förlorat min tro på kärlek och
lycka.
Ibland tror jag att sådana kärlekstragedier som funnits i mitt liv inte är tragedier utan ett
sätt på vilket livet eller ödet har sparat mig för att hitta den riktiga kärleken. De kvinnor
som jag varit förälskade i, har aldrig trott på mina drömmar och mål. De trodde aldrig på mig
och (några av dem) räknade även med att de inte skulle ha någon framtid med en ovanlig drömmare
som jag. Egentligen har de aldrig älskat mig riktigt.
Jag hade helt och hållet oturen att förälska mig i kvinnor utan samvete som fikade efter stora
rikedomar.
När jag tänker på allt detta, tror jag att jag egentligen inte förlorade något utan i stället
hade tur. Idag är jag tacksam över att vara ogift enbart för att detta ger mig rätt och
möjlighet att förklara Agnetha Fältskog min kärlek.
Jag trodde aldrig att jag skulle ha en sådan möjlighet, för det första därför att jag trodde
att hon hade uppnått den perfekta lyckan, en lycka för alltid, och det andra därför att jag
inte trodde att jag skulle vara ogift i en situation, där till exempel Agnetha Fältskog skulle
vara olycklig. Men tolv år har gått och jag har nu i mitt liv en sådan situation i vilken jag
kan förklara – igen - Agnetha Fältskog min kärlek eftersom hon har hittills inte lyckas finna
sin lycka.
Enbart denna händelse i mitt liv (att kunna förklara Agnetha Fältskog min kärlek), kompenserar
alla lidanden och all otur jag haft.
Jag känner mig också lycklig över att ha så stor erfarenhet av olycka och krossade
kärleksdrömmar eftersom detta har gett mig, som författare, en nödvändig och oersättlig
erfarenhet av kärlekens betydelse och människans kamp och strävan efter lycka. Utan denna
bittra erfarenhet skulle mitt författarskap inte vara möjligt, och jag skulle ej ha möjligheter
att riktigt förverkliga min mål och drömmar.
Dessutom vet jag att jag ska hitta min riktiga kärlek och med detta min lycka. Jag har fred i
mitt samvete eftersom jag vet, att (mot alla odds) jag har kämpat i alla situationer, där jag
trodde jag hittat min lycka oberoende av den plats och samhällställning som den kvinna jag
älskade hade. Detta ger mig också fred i mitt hjärta eftersom jag inte hyser något hat till
de kvinnor som gjorde mig så olycklig. För dem har jag bara förlåtelse och mina bästa
önskningar att de verkligen hittar sin lycka.
Allt detta betyder att jag är lycklig med mitt liv, med mina drömmar och målsättningar,
med mitt författarskap och strävan efter framgång och lycka. Men, en sådan tillfredställelse
kommer inte från det tomma intet.
666
|
Freedom - Equality - Justice
Progress - Love - Happiness
|
The 666 / Project 666,
E-mail:
the666@the666.com
project666@comhem.se
|
|
