Av den gamle kinesiske mannen skulle ”ödet” kräva ett liv i fattigdom och socialt elände, ett liv som han redan hade. Detta för att få uppleva en sådan långvarig lycka.

Dessa slutsatser är inte en produkt av min författarfantasi utan av sådana otroliga livsupplevelser som karaktäriserar mitt liv, av olika slags omständigheter (”ödesomständigheter”?…) som ser ut att ha bevarat mig för att fullborda det som, redan är förutbestämt i mitt liv.

Det märkliga i alla dessa händelser är uppenbart. Men eftersom jag inte tror på ”sådana saker” förväntar jag mig inte att de skall inträffa i mitt liv.

Jag fortsätter min kamp för lyckan även om jag vet att min kärlek till Agnetha Fältskog aldrig ska dö.

Jag fortsätter att kämpa för lyckan utan att förvänta mig att få möjlighet att med Agnetha Fältskog finna min lycka, väl medveten om att jag alltid kommer att älska henne lika mycket.

Det spelar ingen roll vad Agnetha Fältskog skulle bestämma sig att göra i framtiden för att förgöra min kärlek, en kärlek som inte kan krossas, som alltid ska finnas och bli odödliggjord genom mitt författarskap.

Detta även om livets tragedier och orättvisor tvingar mig att finna min verkliga lycka med en annan kvinna. Ändå ska min kärlek till Agnetha Fältskog förbli vad den har varit sedan hon bara var en uppdiktad person i mitt författarskap, långt innan jag blev tvungen att komma till Sverige som politisk flykting 1969, långt innan livet (eller ”odet”?…) visade mig att hon fanns i verkligheten och att det också var min plikt att kämpa för att åtminstone försöka göra henne lycklig.

Om den här boken har någon merit eller något värde, är det inte att ge åt ”De fyras gäng vid Stockholms Universitet” vad de förtjänar, det är inte heller att den utgör de första beskrivningen av ett ”svenskt akademiskt Watergate” och inte att den innehåller en beskrivning av en författares kamp för att skaffa sig en universitetsutbildning som ska hjälpa honom att förverkliga sina höga målsättningar i livet utan:

Om den här boken har någon merit eller något värde är detta enligt min synpunkt, det faktum att den ger en olycklig människa (Agnetha Fältskog), möjligheten att kämpa för att finna lyckan i sitt liv.

Den här boken ger Agnetha Fältskog det nödvändiga beviset för att hon är verkligt älskad för vad hon är (en kvinna) och inte för vad hon har (mycket pengar), och att hon inte behöver förbli olycklig.

Hon behöver inte heller anklaga sig själv eller livet för sin olycka. Hon behöver inte längre undra över om det någonstans finns en man som verkligen älskar henne och som kan göra henne lycklig.

Om den mannen inte är vad Agnetha Fältskog har förväntat och förväntar sig, eller om den mannen är allt detta och mycket mer, är en sak som bara framtiden Kan utvisa. Men ändå kvarstår det oförnekliga faktum att en sådan man finns för Agnetha Fältskog och kan förändra hennes liv och framtid.

Dessutom utmanar jag ”ödet” med denna bok genom att här ge Agnetha Fältskog möjlighet att ändra allt hon vill ändra i sitt liv och att kämpa för all hon vill kämpa för (det minsta man kan göra när man verkligen älskar någon).

Allt detta som utformar mitt författarliv kan säkerligen och under andra omständigheter mycket väl också ha inträffat i andra författares liv. Shakespeare, Cervantes, Flaubert, Dostojevski, Tjechov – för att nämna några exempel-, har säkert också upplevt otroliga omständigheter som inspirationskällor.

Detsamma gäller om kompositörer, målare och skulptörer som också har haft lika rika och otroliga källor till inspiration. Ändå har de flesta av dem inte tagit sig besväret eller haft ansvaret att analysera och med egna ord förklara allt vad detta inneburit i deras liv, detta vari hemligheten till deras kreativitet ligger.

Det finns mängder av ”experter”, ”Shakespearekännare”, ”Cervanteskännare”, ”Tjechovskännare” etc., och en ännu längre rad akademiker och ”toalettprofessorer” som anses vara ”ofelbara” och ”sakkunniga auktoriteter” på varje författare, målare, skulptör, tonsättare, etc., so har blivit odödliga genom sina verk inom litteratur eller konst. Detta även om dessa ”experter” och ”ofelbara akademiska” eller ”vetenskapliga auktoriteter” aldrig har haft möjligheten att möta eller känna Shakespeare, Cervantes, Mozart, Scubert, Van Gogh, Velasquez, Michelangelo.

Jag upplever otroliga saker i mitt författarliv, händelser som spelar en mycket viktig roll för mina ambitioner och i mitt författarskap. Saker som bara jag kan förklara eftersom bara jag känner till dem.

Ett av mina syften med den här boken är att beskriva en del av detta, för att på så sätt hjälpa till, om jag lyckas med de målsättningar som jag eftersträvar i mitt författarskap, att undvika att någon charlatan i framtiden blir ”expert”, ”professor” eller ”vetenskaplig akademisk auktoritet” på ”Michel Smielys liv och författarskap”…

Jag vill med den här boken förhindra att någon charlatan i framtiden parasiterar på mitt författarskap, vilket jag är säker på ska bli framgångsrikt. Bara jag kan analysera och grundligt och vetenskapligt förklara de ”hemligheter” som ligger bakom mitt författarskap som kommer att skriva historia inom litteraturvetenskapen.

Min doktor avhandling ”Requiem” innehåller alla dessa förklaringar och är min slutgiltiga åtgärd för att stoppa de charlataner, parasiter och toalettprofessorer, vilka i framtiden skulle vilja profitera på mitt liv och mitt författarskap inom litteraturvetenskapen genom att skriva en massa smörja, ”hypoteser” och ”vetenskapliga tolkningar”, som aldrig kan förklara alla ”dessa saker” som jag upplever och känner och som väger tungt i mitt författarskap.

Jag vet att detta uttalande låter självsäkert men så är det alltid med dem som verkligen har någonting att säga inom sina gebit. De är ”uppkäftiga”, ”självsäkra” och ”visionära”. De lever i nuet, i det förflutna och i framtiden på samma gång. Deras skapelseförmåga är en gränslös tidsmaskin och samtidigt en obeskrivlig kreativitet som tillåter dem att göra det omöjligt. Jag är ingen undantag.

Alla dessa saker hör till mitt författarliv, utformar det och ger möjligheten att förverkliga mina redan beskrivna målsättningar.

Men en författares liv är inte utformat enbart av hans författarskap, hans drömmar, livserfarenheter eller av de kvinnor (eller den kvinna) han älskar eller som utgör hans inspirationskälla.

Ett författarliv är också utformat av livsvillkoren, d.v.s. av hur han skaffar sig sitt uppehållet, vilket för de flesta författare innebär obeskrivliga tragedier. (Många lever hela sitt liv i skamlös fattigdom och deras författarskap uppnår framgångar först efter deras död. Förläggare som refuserat deras böcker medan de levde, slåss då likt gamar för att trycka deras böcker oh plundra deras verk och arbeten. Så bittert och omänskligt är ett författarliv där olika och tragedier är vardagsmat).

Jag har också upplevt detta men jag har aldrig varit rädd för dessa saker, tvärtom har det lärt mig mycket. Det har också förberett mig för att möta och övervinna svårigheter, vilket jag framgångsrikt har gjort genom följande beteende:

1. Genom en obeskrivlig (och nödvändigt) själförtroende, tro på min författarförmåga och på mig själv.

2. Genom att satsa hårt för att skaffa mig en universitetsutbildning för att på bättre villkor kämpa för mina målsättningar, en utbildning som utvecklar min naturliga talang för författare.

3. Genom att skaffa mig själv den nödvändiga insikten att det inte är antalet böcker som räknas i en författarliv utan böckernas kvalitet, vilket hjälpt mig att begränsa min författarproduktion till ett enda prosaverk för att uppnå mina målsättningarna: ”Gudarnas undergång”, (som idag –2002-heter ”Projekt 666”), mitt kommande ”mästerverk” till vilket Agnetha Fältskog är en av mina viktigaste inspirationskällor. Och inom poesi med en enda bok: ”Poems of Love, Dreams and Struggles”.

”Poems of Love, Dreams and Struggles” är den mest radikala, materialistiska, politiska och målmedvetna diktsamling som någon poet hittills har debuterat med i ett grymt klassamhället där de mest skamlösa och omänsklig människors utsugning och exploatering begåvas med ”Gud välsignese”.

”Poems of Love, Dreams and Struggles” jämnar vägen för den framtida unika revolutionära ledaren (en ledare utan motstycke) son enligt Bibeln (och existerande västerländska religionerna –katolicism, protestantism, etc.-), sedan länge är förutsedd och omskriven som en ”satanisk varelse”, de s.k. ”Antikrist”.

En revolutionär ledare utan motsvarighet, som jag är övertygad skall stiga fram i en nära framtid ur de nuvarande politiska och sociala förhållanden, vilkas karaktärsdrag är omänsklig exploatering, plundring, mord, orättvisor av alla slag, ojämlikhet, hyckleri, etc., en ledare som ska försöka skipa rättvisa på jorden genom att också bekämpa religioners förtryck och hyckleri, utan att slicka prästernas och ayatollornas stövlar.

Att också religioner och prästerskap är mänsklighetens fiender har vi ett obeskrivligt bevis för genom händelserna i Iran. Vad ayatollahn Khomeini gör i Iran i ”Guds namn” är ingen ny företeelse i religionens historia av förtryck och blodutsugning.

Samma sak gjorde också, i ”Gud namn”, den katolska kyrkan (och ”kristendomen”) i Europa under medeltiden, där Inkvisitionen, och dess förtryck mot vetenskap och framsteg, talar för sig själv, (dödande och mördande mellan protestanter och katoliker i Irland under 1970 och 1980-talet representerar inget undantag från religionens historia av förtryck, blodutsugning och hyckleri).

I Rom sitter fortfarande en annan ”ayatollah”, påven. En själsförtryckare och människoutsugare som i ”Guds namn” plundrar, exploaterar och förtrycker okunniga och naiva människor som tror på religionens lögner och är rädda för ”kristendomen”, Guds straff och helvetet.

Den s.k. ”ANTIKRIST” vilken förtalas och stämplas som ”satanisk” av den lögnaktiga och löjliga kristendomens bibel, för genom mitt författarskap sitt bästa försvar.

Mina redan citerade dikter ”God Stink”, ”Come, Cavalrymen of Apocalypses”, ”If the dead could speak”, ”The blessings of the Church of the Lord”, ”The memories of the last Peter” och ”Homo Sapiens Curriculum Vitae”, för att nämna bara några exempel, har i syfte att hjälpa sin tids “Antikrist” I den revolutionära kampen mot religionens exploatering, förtryck, brott och hyckleri.

Diktsamlingen skall i sinom tid (inom mindre än 20 år) få historisk och litterär erkänsla, ty den innehåller den mest radikala och materialistiska poesi mot religionens lögner och förtryck som någonsin har skrivits.

Jag är ingen ”Satans budbärare” eller ”djävulens författare” som skapar litterära verk genom ”svart magi” eller med ”djävulens hjälp”. Jag är bara en revolutionär, en rättänkande och hederlig människa som inte kan tåla den passiva religionens lögner, förtryck, exploatering och blodutsugning. Jag kan helt enkelt inte stå ut med all den obeskrivliga brottslighet och alla mord som begås i ”Gud namn” (inom kristendomen, inom islam, etc.) och vilka skapar mer problem och större kaos i, den redan av orättvisor, förnedring och exploatering belastade, människans värld.